Ännu ett kapitel i livet är avslutat och jag kan härmed säga att jag inte längre går på gymnasiet och läser ekonomi på ProCivitas, en mening som jag de senaste 3 åren fått säga till varje ny människa jag träffat. Att ta studenten är ett otroligt stort steg och något som jag komiskt nog aldrig trott att jag ska göra. Men nu har jag gjort det och jag kan ärligt säga att den 12 juni 2015 var en av de bästa dagarna i mitt liv, från början till slut. 

 

Min studentdag började tidigt med att jag stutsade upp från sängen och gjorde mig så fin jag bara kunde. Jag la lite extra tid på sminket och håret för att det skulle hålla hela dagen och när jag var klar med det så tog jag äntligen på min fina klänning som hängt i garderoben i flera månader och väntat på denna dag. Det var en mäktig känsla att sedan få ta studentmössan ur sin låda och dra den på huvudet. Där stod jag, student-Love. Och om jag var redo, jag var sååå redo. 

 

Champagnefrukosten hölls på en flotte i kanalen som var en överraskning från vår fantastiska klasscoach och alla föräldrar. Det var en riktigt rolig och unik upplevelse som gjorde att studentdagen började på ett perfekt sätt. Det märktes att det var mycket planering och fix bakom det hela och det gjorde att man uppskattade det ännu mer. Kul att vi även fick spendera lite tid med vår fantastiska klasscoach som har hållt ihop vår klass under alla dessa tre år, tack Stefan!

 

Därefter blev det avslutning på slagthuset tillsammans med de övriga studenterna och skolan. Detta var en fartfylld timme full av glädje och dans. Mycket fokus på studenterna såklart och det tog vi med glädje emot! En massa härliga uppträden och låter bjöds det på så det var en perfekt fortsättning på vår dag. 

 

Efter fotograferingen i skolan så hade vi lite tid över innan det var dags för lunch. Denna valde jag och några tjejer från klassen att spendera på Malmö lives skybar, mycket trevligt. Har inte varit där förr och kan ärligt säga att det var ett av de godaste glasen rosé jag druckit i mitt liv. Här hängde vi ett tag och skrev i varandras mössor bland annat, supernajs.

 

Något av det bästa på hela dagen var helt klart studentlunchen på skolan. Här var alla studenter och lärare samlade för att avnjuta en god måltid samtidigt som det bjöds på en massa annat. Alla klasscoacher och klasser höll tal och det var så kul att lyssna på alla. Det fick en att inse att tiden på ProCivitas verkligen är över, sorgligt men sant. När jag dessutom såg min familj utanför fönstret, på väg mot scenen där vi skulle springa ut, så blev det ännu tydligare att det snart var dags. Blev till och med lite rörd under lunchen och det var nära att jag fällde en tår eller två, vilket är väldigt olikt mig. 

 

Men sen var det ju faktiskt dax, vi skulle springa ut och ta studenten! Energin och adrenalinet som fanns i kroppen minutrarna innan vi skulle ner på nedervåningen och springa upp på scenen är obeskrivlig. Vi taggade och tittade ut genom klassrummets fönster i hopp om att se någon vi känner igen. Och visst gjorde jag det. Där nere stod hela min familj och några andra nära och bara vätade på att jag skulle komma ner, underbara ni! <3

 

Sen var det ju dags, jag och min klass Ek3A sprang ut som första klass och gud vad kul det var. Förutom att jag gjorde av med min visselpipa där uppe på scenen så kändes det såååå underbart och man kände verkligen att man sprang ut i en frihet. Att ta studenten är så stort och jag kände mig verkligen stolt när jag kom upp där på scenen! Det första jag såg var en stoooor "skylt" med texten: "LOVE ÄR BÄST, vi älskar dig" och visst blev jag rörd. Det var min syster och hennes kompisar som fixade den, så himla underbara! Det var också otroligt underbart att få träffa hela familjen och vännerna som gav mig så mycket kärlek och gjorde mig ännu gladare än vad jag redan var, om det nu var möjligt. Jag fick en massa blommor, gosedjur och dricka hängades under halsen, sjukt ball!

 

Efter flakåkningen och lite körande runt i stan så var det dags för mig att åka hem till min mottagning. Emma körde och med i bilen fanns även My och Carro, sååå kul. Att få åka i capen hem till alla nära och kära, som stod ute på gatan var otroligt kul och det kändes så mäktigt att komma där och se alla. Väl framme gick jag ur bilen och hälsade på alla som ju faktiskt kommit dit enbart för min skull. Speciellt roligt var det att min underbara farmor var där eftersom att hon inte mått bra den senaste tiden. Är otroligt tacksam över att hon orkade vara med, min fina farmor <3. 

 

Därefter väntade en riktigt god studentbuffé och mingel bland alla gäster, otroligt härligt. Det bjöds även på en del oväntade saker under kvällen. Först ut var att min kära pappa hel plötsligt ställer sig upp och ajg fattar ingenting. När jag inser att han ska hålla tal brister jag ut i tårar direkt (det gör jag även nu när jag skriver detta), min fina pappa <3. Talet var väldigt oväntat då det är något som han aldrig gör och som jag aldrig hade trott helt enkelt. Men där stod han, jag grät och han höll världens finaste tal om hur jag var som sliten har gjort att jag tagit mig till där jag är idag. Pappa har följt mig och varit ett sådant otroligt stöd under hela mig uppväxt, även om han inte alltid varit hemma, så detta var otroligt och betydde så mycket för mig.  

 

Den andra överraskningen var från Carro och My som hade fixat en film till mig som visades på storbild i vårt vardagsrum för alla gäster. I början av filmen så var det bilder på 10 av mina närmaste som höll upp olika lappar med olika nummer för att räkna ner i från 10 sekunder till 0 sekunder. Däribland var en av mina bästa barndomsvänner, Josefine med, som inte kunde komma så hon är i USA. Vi har inte setts på över ett år så det var otroligt kul att hon i alla fall var med på ett hörn, fina du! Därefter följde i alla fall en massa bilder på mig och mina nära och kära från min uppväxt, sååå fint. Självklart började jag gråta även här, för det var en så himla välgjord film fylld med kärlek och alla människor som jag älskar. Så tacksam för att jag har en sådan underbar syster och bästa vän, ååååhh <3 <3 <3. Efter detta bjöds det även på ett uppträde från Anna, My och Remen som var såååå råligt, haha. 

 

Senare under kvällen kom lite andra vänner över och vi festade loss. Det resultaerade i att jag ramlade ner från en stol och fick alla dricka i håret, haha, men det är typiskt mig så det var ändå kul. Kvällen fortsatte lite oväntat med att jag hamnade på KB, vilket också var väldigt kul då det är mitt absoluta favoritställe och varför skulle jag då inte ta mig dit på självaste studentdagen? Det var kanon! Studentens avslut var också otippat för jag hade kanske inte planerat att komma hem klockan 10 på lördagen, men men.

 

Avslutningsvis så vill jag bara skriva att detta var en sjuuuukt bra dag och natt som jag aldrig kommer glömma. Man tar bara studenten en gång i livet och jag känner verkligen att jag tog till vara på denna dag. Jag är även så himla tacksam för min fina familj som alltid stöttar mig och gjorde mottagningen perfekt. Tack även till min extrasyster Anna och till Remen för allt ni gjorde för mig denna dag. Tacksam är jag också över att få ha Carro som min bästa vän (vet att du läser detta så jag vill bara säga: tack för allt fint du gjort för mig och tack för att jag får finnas i ditt liv, du är så himla bäst och jag älskar dig så otroligt mycket, världens finaste bästaste du <3 <3 <3 <3 <3). Tack för alla andra som uppvaktade mig på min student, ni är underbara allihop! (även om jag vet att ni inte läser detta, haha). Och sen vill jag bara ställa en fråga, vad fan har jag gjort för att förtjäna allt detta? vad har jag gjort för att förtjäna väldens bästa studentmottagning med världens finaste människor? Den frågan tror jag förblir obesvarad, haha så jag avslutar detta inlägg här.

 

Vi hörs bloggen, nu startar mitt nya liv! (lovar att göra ett inlägg med mina planer snart)