♥ Mot nya utmaningar ♥
Hejsan svejsan bloggen!
Det var ett tag sedan jag skrev här så jag tänkte ägna detta inlägget åt något stort som kommer hända mig i sommar. Inte nog med att jag fått ett grymt sommarjobb som jag börjar på i början av juni så har jag även denna våren tagit ett stort beslut (enligt mig) och bestämt mig för att flytta upp till Helsingborg där jag pluggar. Eller egentligen har det varit på tapeten sedan jag började plugga eftersom jag redan från dag 1 på nollningen kände att jag borde bo där uppe. Riktigt så snabbtgick det inte utan nu, cirka 1 år senare kommer jag ta mitt pick och pack och flytta till min egen studentetta där uppe för att för första gången starta mitt helt eget liv. Att flytta hemifrån måste ju vara något av det största man gör i sitt liv och jag kommer ju faktiskt göra det relativt tidigt också, innan jag ens fyllt 20 år.
Att ta hand om mig själv vet jag att jag kan för enda sedan tidig tonår så har mina föräldrar givit mig de rätta förutsättningarna för att jag ska kunna leva så självständigt som möjligt. Jag ser det snarare som en ny utmaning att få ta hand om mitt hem helt själv och att faktiskt städa, laga mat och tvätta bara till mig. Det kommer säkert inte vara lätt till en början men så är det nog för alla och jag tror faktiskt att man klarar det galant om man verkligen vill och går all in.
Egentligen var det inte det jag skulle skriva om, utan jag ville skriva om det som jag är rädd för i och med denna flytt. Beslutet är väl genomtänkt för det tog trots allt mig nästan ett år att ta det, haha. Och jag vet innerst inne att det är ett stort steg som är bra för mig att ta. Jag är en person som hela tiden vill utmana mig själv eftersom att det är så jag vet att jag utvecklas. Man kommer aldrig någonstans av att stå och stampa på samma ställe.
Det som jag är rädd för är hur mitt liv kommer förändras. Jag har massa underbara vänner, min familj och nu även en pojkvän hemma i Malmö. En stor del av mitt liv är här nere och har alltid varit. Det kommer bli en stor omställning att inte kunna träffa min bästa vän som bor 2 minuter ifrån exakt när jag vill. Det kommer tära på flera av mina vänskapsrelationer att inte kunna ses lika ofta. Jag kommer behöva prioritera och välja bort min pojkvän ibland. Jag kommer inte kunna hänga med min syrra spontant på kvällarna och jag kommer antagligen träffa mina föräldrar mer sällan. De närmsta relationerna som jag har i mitt liv tvivlar jag egentligen inte på men samtidigt så vet man aldrig vad som händer och det finns något i mig som fortfarande är rädd för detta.
Men en viss rädsla är väl bra att ha? Det finns en massa positiva saker med denna flytt också. Jag slipper pendla nästan 3 h per dag, jag kan träffa mina universitetsvänner betydligt oftare och mer spontant, jag kan ägna min dyrbara tid åt annat (haha), jag kan laga vilken mat jag vill, jag får chansen att inreda min lägenhet precis som jag vill osv. Men framförallt så får jag chansen att skapa mitt eget liv och bo i en av Sveriges vackraste städer. Och det bästa av allt är ju faktiskt att jag inte har så långt hem. Ska göra min lägenhet till den finaste så att alla som kommer dit aldrig ska vilja lämna så att jag slipper vara ensam, mohaha.
Kommer sakna och må dåligt över att inte kunna finnas på plats för de som står mig nära men samtidigt så kan jag inte stanna här för deras skull. Jag gör detta för mig själv och de som finns kvar på vägen kommer jag fortsätta lägga energi på, för det är dem som är värda min energi.
So long bitches! Vi hörs en annan dag <3